Vilka regler gäller för lekplatser i Sverige?

Frågan låter enkel men har tre svar på samma gång: en lag som säger att lekplatser ska vara säkra och underhållas, byggregler som preciserar vad det betyder när en lekplats anläggs, och två europeiska standarder som beskriver hur det går till i praktiken. Den här guiden går igenom vad var och en säger, vem de riktar sig till och vilka myndigheter som gör vad.

Översikten är skriven för den som äger eller förvaltar en lekplats – en bostadsrättsförening, en samfällighetsförening, en förskola, en skola eller en kommun. Den beskriver regelverket som det ser ut i augusti 2026; vad det betyder för just er lekplats beror på vad som står på den och hur den används.

Vem har ansvaret för en lekplats?

Kort: den som äger den. Underhållskravet i plan- och bygglagen riktar sig mot tomtens och lekplatsens ägare, och det gäller oavsett om ägaren är en kommun, ett fastighetsbolag, en skolhuvudman eller en förening. Skötseln kan läggas ut på en förvaltare eller en entreprenör, men ansvaret följer ägandet och går inte att avtala bort.

För en bostadsrättsförening eller samfällighet betyder det att styrelsen svarar för föreningens lekplats. Hur det ser ut i vardagen – vad som ska göras, hur ofta och vad som bör finnas på papper – går vi igenom i guiden om föreningens ansvar.

Lagarna och reglerna

Tre regelverk bär upp området, och de gör olika saker: plan- och bygglagen ställer kraven, Boverkets föreskrifter preciserar dem när en lekplats anläggs, och produktsäkerhetsregelverket täcker lekredskapen som produkter.

Plan- och bygglagen: anordna säkert, underhåll löpande

Åttonde kapitlet i plan- och bygglagen ställer två krav som tillsammans täcker en lekplats hela liv. Det första gäller när den anläggs: en tomt som bebyggs ska ordnas så att risken för olycksfall begränsas (8 kap. 9 §). Samma paragraf kräver tillräckligt stor friyta som är lämplig för lek och utevistelse när det som byggs innehåller bostäder eller lokaler för förskola, skola eller fritidshem.

Det andra kravet gäller varje dag därefter: en tomt ska hållas i vårdat skick, och lekplatser och fasta anordningar på lekplatser ska underhållas så att risken för olycksfall begränsas (8 kap. 15 §). Det är den meningen som gör säkerhetsarbetet till en löpande uppgift snarare än ett projekt – kravet upphör inte för att lekplatsen var felfri när den byggdes.

Kraven stannar inte vid privata tomter. Genom 8 kap. 12 och 16 §§ ska de i skälig utsträckning tillämpas också på allmänna platser, så en lekplats i en kommunal park omfattas på motsvarande sätt.

Boverkets byggregler: från BBR till nya föreskrifter

Fram till 2025 preciserades kraven i Boverkets byggregler BBR, där avsnitt 8:93 handlade om fasta lekredskap. Den 1 juli 2025 ersattes BBR av Boverkets nya författningar, med en övergångsperiod till den 30 juni 2026 då byggherren kunde välja mellan gamla och nya regler. Övergångsperioden är slut, och för lekplatser är det numera Boverkets föreskrifter (2024:13) om krav på tomter m.m. som gäller.

Innehållet känns igen: fasta lekredskap ska utformas och placeras så att risken för personskador begränsas, underlag under redskap med fallrisk ska vara stötdämpande, och redskapen ska vara förankrade. Nytt är att reglerna är renodlade funktionskrav – de anger vilken säkerhet som ska uppnås, inte vilken teknisk lösning som ska väljas.

Produktsäkerhetsregelverket: lekredskapen som produkter

Vid sidan av byggreglerna finns produktsäkerheten. Sedan den 13 december 2024 gäller EU:s förordning om allmän produktsäkerhet ((EU) 2023/988) direkt i Sverige. Den ställer det generella kravet att produkter som tillhandahålls konsumenter ska vara säkra och omfattar allt som inte täcks av mer specifik lagstiftning – dit hör lekredskap.

Den svenska produktsäkerhetslagen (2004:451), som byggde på EU:s tidigare direktiv, fasas därmed ut: regeringen har föreslagit att den upphävs och ersätts av bestämmelser som kompletterar EU-förordningen. För den som äger en lekplats är innebörden densamma före och efter skiftet – lekredskap som tillhandahålls ska vara säkra, och Konsumentverket har länge beskrivit standarderna för lekredskap som verktyget för att nå upp till lagens säkerhetsnivå.

SS-EN 1176 och SS-EN 1177: måttstocken i praktiken

Lagen säger att risken för olycksfall ska begränsas; standarderna beskriver vad det betyder vid en gunga. SS-EN 1176 är den europeiska standarden för lekredskap – allmänna säkerhetskrav i del 1, särskilda delar för bland annat gungor, rutschkanor och karuseller, och i del 7 en vägledning för installation, kontroll, underhåll och drift. SS-EN 1177 täcker stötdämpande underlag och hur deras dämpning bestäms.

Standarder är formellt frivilliga – de är inte lagtext, och de återges inte här. Men det är mot dem en besiktningsman bedömer redskapen, det är dem tillverkarna dokumenterar sina produkter mot, och det är dem Konsumentverket pekar på som verktyget för att nå upp till säkerhetskraven. Den som väljer en annan väg behöver kunna visa att säkerheten blir minst likvärdig.

Del 7 är den del en ägare har mest nytta av i vardagen. Den beskriver tre nivåer av kontroll, med olika syfte och olika takt:

• Rutinmässig visuell kontroll – ofta, gärna veckovis på en välanvänd lekplats: finns det något uppenbart fel just nu?
• Funktionsbesiktning – var till var tredje månad: fungerar redskapen som de ska, håller slitaget på att bli ett fel?
• Årlig huvudbesiktning – var tolfte månad: är den övergripande säkerhetsnivån intakt? Utförs normalt av en certifierad besiktningsman.

Nivåerna, intervallen och vem som gör vad går vi igenom i guiden om kontrollnivåerna.

Vilka myndigheter gör vad?

Tre offentliga aktörer delar på området, och de gör olika saker. Att veta vem som gör vad sparar tid den dag en fråga dyker upp.

Lägg märke till vad som inte finns i listan: ingen myndighet godkänner en lekplats i förväg. Att kraven är uppfyllda är ägarens ansvar hela tiden, och myndigheterna kommer in i efterhand – typiskt efter en anmälan eller en olycka.

Vad betyder det i praktiken?

Regelverket säger vad som ska vara sant om lekplatsen – säkert anordnad, underhållen över tid – men överlåter åt ägaren hur. Det som i efterhand visar att underhållet togs på allvar är dokumenterade rutiner: att någon har bedömt platsen, satt intervall och kan visa vad som gjorts.

1. 1Inventera. Skriv ner vilka redskap och ytor som finns – även det som byggts på plats och det som följde med fastigheten.
2. 2Sätt intervall. Bedöm hur hårt lekplatsen används och bestäm hur ofta den visuella kontrollen och funktionsbesiktningen ska göras. Skriv ner bedömningen.
3. 3Gå ronderna och logga dem. En kontroll som inte kan visas upp i efterhand går inte att skilja från en som aldrig gjordes.
4. 4Boka den årliga huvudbesiktningen. Rapporten från den är det tyngsta enskilda dokumentet om något inträffar.
5. 5Följ varje anmärkning till avslut. Gradera felet, sätt ansvarig och datum, och stäng anmärkningen när åtgärden är utförd.

Vill du gå djupare: dokumentationsguiden beskriver vad som bör finnas på papper, och checklistan ger konkreta kontrollpunkter att börja med.